‍

Cecilia Nordlund - Mångsysslare, mamma och mer därtill.

Foto: Simon Folger / Foto på första sidan: ElakKanin Photography

‍Enligt Wikipedia är Cecilia Nordlund en svensk låtskrivare, sångerska, kompositör och gitarrist. Från mitt perspektiv verkar hon göra, och framförallt vara, mycket mer än så.

Ännu har jag inte hunnit bekanta mig särskilt mycket med Cecilia trots att vi båda varit på studioni över ett års tid. Jag märker att jag sett fram emot denna stund när vi slår oss ner med två kopparkaffe, ett par nygräddade bullar från bageriet längre ner på gatan och en och en halv meters avstånd mellan oss. Ännu har vi kontorslandskapet för oss själva, vi som jobbar morgonpasset på Stor.

Jag som försökt få ett grepp om dig utifrån Wikipedias beskrivning, vad har jag missat?

Man kan säga såhär. Jag är låtskrivare och jag har skrivit en del för teater, jag är artist och inspiratör. Jag är också coach på musikhögskolans singer songwriter-utbildning i Malmö och jag håller endel workshops och sånt. Men jag är också mamma till två underbara barn och att balansera konstnärskap och familjeliv är en utmaning men jättekul. Jag tror det hade blivit väldigt tomt i mitt liv om jag inte hade familjen, speciellt när man håller på med något så självupptaget som konst kan vara ibland.

Jag har förstått att du rör dig över många områden i ditt skapande, men vad håller du på med just nu?

‍

Just nu laddar jag för att skriva ny musik till mitt soloprojekt Fullmånen från helvetet. Men det går väldigt lång tid mellan mina musikperioder. Lite väl långt... Ett år minst. Med andra ord har jag prokrastrinerat så in i helvete.

Mitt problem är att jag inte gör någonting om jag inte har en deadline. Jag önskar att jag var en sån som Nick Cave som går och sätter sig varje dag och skriver mellan en viss tid. Men eftersom jag frilansar och gör så mycket olika saker så blir det lite ryckvis. Men jag håller faktiskt på att bli galen av det så jag hoppas jag hittat ett bättre sätt nu.

Vad är det för sätt?

För stunden är jag väldigt inne på drömpsykologi och drömteori. Jag har börjat skriva ner mina drömmar och jag drömmer jättemycket. Så jag testar en ny grej där jag går och lägger mig när jag lagt mina barn, typ vid halv tio, och då kan det hända som det hände idag. Att jag vaknade halvfyra, klarvaken! De timmarna innan någon annan är vaken blir min kreativa period. Det är fantastiskt. Jag älskar när det är helt tyst och ingen annan kan störa, man tänker så bra då.

Jag har faktiskt köpt en bok som heter ”the 5 am club”, det är en sån jättestörig LA-bok som handlar om att alla framgångsrika går upp klockan fem. Men det finns något där. När mina barn sovklockan åtta, då hann jag med mig själv även om jag gick och lade mig klockan elva. Men nu somnar dom lite senare och då får jag knappt någon egentid.‍

Första gången jag träffade Cecilia var under min egen utbildning. Då var hon gästföreläsare i kreativitet och det dröjde inte många minuter innan klassrummet hoppade runt som grodor och improviserade sånger om flygande mattor och hamstrar i klänningar. Hennes lekfullhet och nyfikenhet har minst sagt en tendens att smitta av sig till den som kommer i hennes väg.

Om vi trots allt ska försöka ringa din ditt musikskapande, vad ska vi prata om då?

‍Jag har tre band parallellt. Fullmånen från Helvetet, Döda köttet som är ett punk band, och sen har jag det gamla rockbandet Souls som eventuellt skall släppa nytt igen. Jag har ju förstått att om man är smart och vill bli framgångsrik så ska man egentligen göra en enda sak som en mästare. Men det är precis tvärtom mot vad jag gjort, jag har alltid bytt.

När jag gjort en pop-skiva vill jag direkt testa någonting annat, för det som driver mig även i musiken är nyfikenheten. Det är därför jag haft massa lek-band som till exempel Döda köttet. Där får vi en chansa att klä ut oss och få utlopp för tokeriet.

Jag har faktiskt testat släppa att en solo-skiva där jag hade all min lekfullhet på samma platta. Men folk blir ju bara nervösa och förstår inte vad man sysslar med. Den musik som går bra är extremt tydlig där lyssnaren vet precis vad den får. Min musik är mer som att du sträcker ner handen i en godispåse där du kan få upp vad som helst. Ena gången får du upp en gurkbit och andra gångenen salt fisk. Folk är inte alltid sugna på gurka när dom tror dom ska få godis.

Det verkar som att lekfullhet och nyfikenhet är den röda tråden trots allt, var kommer den ifrån?

Jag tycker om att hänga med yngre människor, man får nya inputs och man stannar inte upp. Mina barn är också jätteroliga att hänga med. Jag är varken sentimental eller nostalgisk av mig, däremot tycker jag om att lära mig nya grejer. Jag pluggar till exempel någonting nytt varje termin och tillvåren ska jag läsa en rytmikkurs.

Sen handlar ju många av mina workshops om just prokrastrinering och att överkomma kreativa blockeringar. Och det beror helt enkelt på att jag själva haft så jävla många blockeringar. Det är därför jag testat och fortfarande tycker om att testa massa olika sätt att skriva musik genom exempelvis lek och rollspel.

Här tar samtalet ett långt sidospår kring kreativitet. Vi pratar om traditionellt föräldraskap kontra alternativa familjekonstellationer. Kärlek och partnerskap. Vi snuddar vid Carl Jung innan vi tillslut landar i framtidsvisioner och konstnärliga mål.

‍Min dröm i typ 10 år har varit att starta en pod. Men så kommer jag liksom aldrig på vad den ska handla om. Men jag älskar ju att sitta och prata med folk. Sen har jag ju mina författarambitioner också. Men det verkar som att alla är författare nu för tiden.‍

‍Jag gick författarskolan i Lund. Boken jag skrev under den tiden har legat i en låda i två år. Men att skriva en bok skulle vara väldigt kul. Jag märkte dock att det var många i min klass som hade skrivit sedan dom var tre, dom var liksom naturliga ordbajsare, själv har jag inte lika lätt för det märker jag.

Personligen tycker jag att Cecilia verkar vara en helt okej ordbajsare. Våra inplanerade fyrtiominuter har trots allt börjat närma sig sjuttiofem och det har blivit dags att avrunda innan Cecilia ska iväg och träna.

Hur trivs du på Stor då?

Jag älskar att vara här! Jag har suttit hemma i jättemånga år och hållit på att bli galen. Men det här tycker jag är så roligt och jag blir jätteglad av att träffa yngre människor som har hopp i ögonen och stora framtidsdrömmar.

Sen är det ju så många olika människor och projekt här hela tiden – jag älskar att få vara en del av det. Dessutom har jag fått jobb genom att sitta här och jag har hittat nya sammanhang. Jag trivs också väldigt bra med att ha mitt lilla hål där jag kan stänga dörren om mig för att få vara själv. Det är fantastiskt. Det som sedan blev avgörande för att flytta in var att Pixie fick vara med.

Om du är en konstnärsskäl, hur skulle du då beskriva Pixie?

Pixie är en livsnjutare och en trofast sidekick.