Maja Horváth - MAVULCA

Det är måndag morgon och vi anländer samtidigt till Stor Studio. Jag parkerar min blåa cykel, Maja sin röda Voi. Vi slår på kaffet i köket och slår oss själva ner i soffan.

Foto: privat

Maja är sångare och låtskivare. Hennes konst är som vågorna vid Skagerrak och Kattegatt där det andliga planet bryter mot jorden, rötterna och naturen i oss alla. Vi har hälsat och pratat lite smått men aldrig på djupet, Maja och jag. Men innan vi går djupare in i skapandet är det något vi måste reda ut...

Det är inte första gången jag ser dig susa fram på Voi över Malmös gator och nu börjar jag bli orolig. Berätta gärna vad din relation till dessa e-scooters är?

Det är inte alla e-scooters. Det är Voi. Jag älskar Voi. Jag åker Voi nästan varje dag. Det finns ju flera olika tillverkare, men det ska vara Voi. Dom är snabbare och roligare.

Men är det inte jättedyrt att åka Voi varje dag?

Nja. Det låter kanske lite paradoxalt, men det blir faktiskt billigare ju mer man åker. Man får ett bättre pris per minut. Men du har rätt. Jag lägger lite för mycket pengar på att åka Voi, men det är det värt. Det är något fint med Voi...

Förutom stunderna när du står på en Voi, vilken är den bästa tiden på dygnet för dig?

Jag är nog en sån där morgon-och-kväll-människa. Mellan ett och halv fyra på dagen är det död tid för mig. Jag förstår inte riktigt hur folk kan vara produktiva då. Men jag gillar riktigt riktigt tidiga mornar eller riktigt sena kvällar. Vid fyra, fem på morgonen. När bara fåglarna är aktiva, det är min favoritstund. Det är inte som att jag brukar vakna då, men det är någonting med natten, då känns det som att det finns utrymme för tankarna.

Kan du förklara vad det är du gör när du gör det du gör för någon som aldrig träffat dig?

Jag skriver musik och det är väl mitt huvudfokus. Jag spelar fiol så jag har spelat mycket klassisk musik och kammarmusik tidigare. Jag har alltid sjungit och tyckt mycket om att sjunga, men mest för mig själv.

Efter gymnasiet gick jag en kvällskurs i musikproduktion i Budapest där lärde jag mig skriva musik medan jag spelar in. Så jag ser produktion lite som ett kompositionsverktyg. Jag använder mig av Ableton. Jag föredrar Ableton eftersom det tillåter en att skräddarsy själva programmet utifrån ens behov

Maja sträcker sig fram efter en snusdosa. Hon berättar att hon är född och uppvuxen i södra Ungern. Under hennes uppväxt spelade hennes föräldrar allt från jazz till soul och klassisk musik i hemmet, något som format hennes eget musikintresse. När hon var elva flyttade familjen till Sverige. Sedan dess har hon även bott längst Norges västkust innan hon slutligen hamnade i Malmö.

Så i jämförelse med Budapest och Norges västland, hur trivs du i Malmö?

Malmö är den enda staden i Sverige som jag känt att jag verkligen vill bo i. Jag känner mig väldigt hemma här och jag kommer väl ihåg första gången jag cyklade ner för Norra Grängesbergsgatan. Tegel, den där lite östeuropeiskt-smutsiga känslan och doften av burek. Jag gillar det prestigelösa. Jag gillar stämningen. Och jag har en liten teori om varför det känns så prestigelöst i Malmö.

Berätta!

Jag tänker att om det finns 250 nationaliteter representerade i en så pass liten stad som Malmö ändå är, då kan det inte finnas en gemensam förväntan på hur saker och ting borde vara. I både Göteborg och Stockholm upplever jag att det finns ganska strikta ramar ändå. Det finns ett sätt. Men här kan det omöjligt finnas ett gemensamt tempo eller en specifik humor eller någonting i den stilen då folk har så olika förutsättningar och tankar från början.

Så sammanfattningsvis trivs jag jättebra i Malmö. Det är ett varmt socialt klimat och det är enkelt att ta kontakt med nya människor.

Lite mer specifikt om ditt skapande då. Vad inspirerar dig?

Jag har väntat på att mitt eget skapande och mitt eget artistnamn skall komma till mig –vilket det nu äntligen har gjort! Jag kallar mitt projekt MAVULCA. Det betyder såvitt jag vet ingenting på något språk men det är inspirerat av vulkanutbrottet på Island i våras.

Jag har vänner som bor på Island och alla, inklusive Björk och andra konstnärer gick ut och var så otroligt upprymda när det hände. Det var häftigt att se att istället för att det blev skrämda så såg dom det som något exalterade. Något som skulle upplevas. Och då började jag tänka på feminism och det historiska förtrycket av kvinnliga uttryck...

Starka emotionella explosioner, starka kvinnor. Sådant som stämplats som hysteriskt. Hela den biten. Det började jag tänka på. Och jag såg att på Island så måste man leva med naturkrafterna. Man kan inte förtycka dom, man vill inte förtycka dom.

Man är såklart respektfull inför det som sker men samtidigt så firas det som något fantastiskt. Björk har tillexempel en video till låten ”Black Lake” som handlar om att bränna ner grejer i sig själv som skall bli fertila och det är en sån sjuk synkronicitet att hon gör det vid den här vulkanen som sedan bryter ut. Det är inspirerande. Jag fick lust att sampla intervjuerna och jag fick lust att sampla ljuden under utbrotten.

Jag träffar Maja några veckor innan hon skall släppa sina första låtar under det nyfunna artistnamnet. I källaren på Stor Studio får jag åtnjuta en privatkonsert av de låtar som snart ska få möta världen för första gången. Det är kraftfullt, det är sårbart. Det är förstörelse och frigörelse. Hopplöst och hoppfullt. Vår konversation leder vidare från förtrycket av kvinnan till förtrycket av jordens fertilitet. Ett samtal om övergreppet på naturen som ett övergrepp på oss själv.

Allt går samman. Allt får plats. Det är holistiskt och sammanflätat. Mer vill jag inte säga innan du som läser det här får ta del av musiken Jag lämnar min cykeln på Studion och tar en Voi hem idag.

EDIT: Majas debut-EP kommer att släppas i vår. Följ Maja på instagram!

Författare
Simon Folger