PAUL DANDOS - EN AKTIVIST UTAN FÖREBILD
Jag och Paul ringer varandra för att prata om aktivism, kultur och hur man förändrar världen. Han berättar att han är lite seg i huvudet för han har suttit i olika möten och samtal hela dagen. Paul jobbar väldigt hårt och jag undrar var han får orken ifrån.
Vi börjar med att prata om Tehara Media, en organisation som Paul driver med huvudsyftet att främja romska perspektiv inom film och media. Tehara driver bland annat filmprojekt, filmläger för ungdomar och en romsk filmfestival i Malmö. All den här verksamheten har påverkats mycket av situationen med Covid-19. De har tvingats planera om aktiviteter från grunden. Paul känner ett stort ansvar att respektera folks rädsla och därför vara extra försiktig genom att ställa in eller ta möten via telefon eller videosamtal istället för att träffas. Det är inte optimalt, men man får anpassa sig.
För Paul är kultur och media ett verktyg för att förändra. Innan han startade Tehara Media var han under lång tid aktiv inom olika organisationer, och aktivismen han han fått från sin pappa, som nu är som en mentor i kampen.
Paul berättar om tanken bakom Tehara Filmfestival och hans engagemang för filmdistribution. Man visar film för att värma upp publiken, väcka en känsla, en tanke. Därefter följer ett samtal om ämnet som filmen behandlar, på så vis kan man koppla filmens tema till publikens verklighet. Publiken kan förhoppningsvis applicera det de sett på sitt eget liv, och kan då inte längre vara opartiska, passiva. Såhär kan ett engagemang uppstå, och en förändring ske.
“Det är viktigt att perspektivet kommer från de som filmen handlar om och att romer gör film. Men problemet är att väcka intresse. Det finns ett väldigt svagt intresse från romer, för film och media. Och hur gör vi då för att väcka intresse och skapa ett system som kan göra så att nya generationer kan bli mer intresserade och attraherade av filmbranschen?”
Paul förklarar att förtroendet för film och media är väldigt lågt hos romer, på grund av en lång historia av dålig representation och rasistiska porträtteringar. Ett av hans verktyg för att förändra detta är filmpedagogik i form av filmläger för unga. Att introducera film och media som ett verktyg för unga romer och andra minoritetsgrupper att göra sin röst hörd och påverka.
Paul tar upp hur gemenskap är det som får honom att orka fortsätta.
“Någonting vi har lärt oss under alla dessa år som är extremt viktigt och som lett till att vi har kunnat vara här idag, är vikten av att nätverka. Att nätverk ofta har större värde än pengar. Tack vare ett brett nätverk har vi lärt känna en del eldsjälar som hjälpt oss att nå våra mål. Tack vare Stor Studio, Glokala Folkhögskolan, Skurups Folkhögskola, Antirasistiska Filmdagar, Biograf Panora och andra aktörer har vår kamp blivit lättare. Tack vare nätverkandet är vi idag några som kämpar tillsammans mot samma mål. Ett tydligt exempel på hur viktigt nätverkandet är, var ett nätverksmöte som Boost Hgb tillsammans med Filmcentrum Syd och andra anordnade för några år sedan - där jag och Julian Quevédo träffades. Han är idag den mest drivande personen i föreningen och en bror till mig. Utan honom hade vi inte varit här idag.”
När jag frågar om förebilder så har Paul svårt att komma på någon. Han säger att han inte riktigt har några, att han med tiden blivit alltför kräsen. Han hämtar dock sin inspiration och positiva krafter från en del kvinnliga eldsjälar - både förflutna och nutidens hjältar. Han har höga krav på sina förebilder precis som han har på samhället. Det måste bli bättre än såhär.
En återkommande person i mitt samtal med Paul är hans pappa, som verkar väldigt viktig. Han nämner ett ordspråk som hans pappa citerade för honom när han började föra sin kamp genom film och media.
“Fram till lejon lär sig skriva kommer varje berättelse förhärliga jägaren.”