VICTORIA PETTERSSON - HENRY RUDE

På Stor studio finns ett rum vars fönster är prytt av ett färgglatt mönstrat tyg samt namnet Henry Rude i versaler. Jag har alltid varit nyfiken på vad som döljer sig därinne och vem denna Rude egentligen är... Bakom tyget fann jag designern och den lika färgglada grundaren till Henry Rudes klädkollektion, Victoria Pettersson Henry.

Okej, så det är kläddesign det handlar om! Det skulle jag kanske ha listat ut... Men innan vi dyker in i ditt skapande och din verksamhet här, vill du berätta lite om vad du gjort idag och hur en vanlig vecka för dig ser ut?
Jag arbetar heltid med produktdata och copywriting på ett företag som säljer medicinsk utrustning. Arbetar hemifrån sedan Januari, och trivs väldigt bra med det, så det har jag gjort hela för- och eftermiddagen. Sedan gick jag till studion för att packa några ordrar jag fått inunder helgen och lämnade dem på posten. Det är en ganska typisk arbetsdag för mig skulle jag säga.

Mycket av mitt jobb med företaget gör jag på kvällar och helger. Det är alltifrån att svara på mail till att skicka ordrar, uppdatera webshoppen och sociala medier. När jag släpper nya produkter i webshoppen kan det ibland bli väldigt många ordrar på en gång och då brukar jag planera in det så att jag kan spendera hela helgen i studion. Det blir inte så mycket fritid, men nu har jag arbetat såhär i ett par år och jag är van. Dessutom är det ju självvalt - jag känner mig lite rastlös när jag inte har många bollar i luften.

Fotograf: Marta Miklinska

Det förklarar varför vi sprungit på varandra så sällan, själv är jag nästan enbart på studion under veckodagarna. Jag vet ju som väldigt lite om dig, kan du berätta lite om ditt skapande? Har du alltid varit intresserad av mode och kläder? Har du gjort andra kreativa saker?
Ja jag har alltid varit kreativt lagd och kommer från en ganska kreativ familj, med en mamma som studerat konst och en pappa som experimenterar mycket med kläder och vågar ta ut svängarna (vilket inte alltid uppskattades av mig i tonåren). I gymnasiet ville jag egentligen söka modedesign-programmet men valde Samhäll eftersom man tänkte att det skulle ge en”bredare grund att stå på”. Min mamma öppnade då också en vintage- & designbutik iLinköping där jag växte upp. Det var där jag började sy och göra smycken, vilket nog är grunden till det jag gör idag.

Senare flyttade jag till Malmö och tog en kandidatexamen i Media - & Kommunikationsvetenskap, och läste lite strökurser i språk och socialantropologi. Efter det gjorde jag praktik på ett klädmärke, och ett smyckesmärke i New York. Det gav mig mod att våga starta eget företag när jag kom hem igen. Så skapandet har alltid funnits där. Ibland känner jag för att göra smycken, ibland syr jag, dansar, målar, håller på med keramik eller spelar något instrument. Jag är inte så jätteduktig på en specifik sak, utan jag tycker om att testa det som faller mig in i stunden!

Om självförtroendet till att starta eget kom från tiden i New York , varifrån kommer då idén och inspirationen till just Henry Rude?
Jag köpte mitt första wax print, som tygerna kallas, i en liten tygaffär på Jamaica där min pappa kommer ifrån – jag blev totalt förälskad i mönstret! Det fick mig att vilja arbeta mer med de färgglada och mönstrade tygerna som man så sällan såg här i Norden. Jag sydde upp en liten kollektion i Portugal, men kände att det vore kul att producera i något afrikanskt land eftersom tygerna har så stark koppling dit. Så när min pappa skulle hälsa på en vän i Ghana, där han jobbat mycket förut, så bestämde jag mig för att hänga med!

Jag blev helt tagen av livet och kulturen där. Fick jättemycket inspiration av alla färgstarka och uttrycksfulla outfits, musiken, dansen, och de kaotiska marknaderna. I Ghana är det vanligt att man köper ett tyg på marknaden och tar det till sin skräddare för att få plagg uppsydda efter egna mått och preferenser – så alla plagg är unika och sydda just för dig! Det finns många hantverkare där så jag började arbeta småskaligt med några lokala skräddare och hantverkare, och fortsatte åka ner längre perioder varje år för att arbeta med produktionen.

Idag producerar vi även i grannlandet Burkina Faso som är ett fantastiskt vackert land, rikt på kultur, men tyvärr ganska okänt för många här.

Min erfarenhet är att de flesta kreatörer hittar sig själva och sitt egna uttryck i en slags beundran eller uppskattning av andras skapande. Har du några specifika stilistiska förebilder eller personer som betytt extra mycket för ditt egna uttryck?
Även om jag inte insett det tidigare så tycker jag att min pappa är rolig och inspirerande som vågat söka och experimentera med sin egen klädstil. Han har sedan 70-talet gått i allt ifrån 40-tals dapper till brittisk tweed och västafrikanska kläder. Sedan inspireras jag förstås mycket av människorna i västafrika – deras färgglada outfits i matchande prints. Det är sällan man ser någon bära svart eller grått där. Streetstyle och hur unga klär sig där är också inspirerande eftersom det ofta handlar om att vara kreativ med det som finns tillgängligt. Det är lätt att vara trendig som rik och köpa det senaste modet, men stil kommer ur fantasi och kreativitet.

Nu är ju läget i världen som det är, men finns det ett nästa steg för din skapande resa eller kanske ett drömscenario för företaget i horisonten?
Från Februari ska jag vara tjänstledig från mitt heltidsjobb i ett halvår, för att fokusera mer på företaget och testa att arbeta bara med det. Om det går ska jag försöka spendera några månader i Västafrika igen för att jobba med produktionen med nästa kollektion. Men det är lite svårt att planera just nu när världen ser ut som den gör. Men det har jag i alla fall längtat efter – att få vara på plats och hänge mig totalt till skapandet och inspirationen som kommer av att vara där. Det ska bli spännande att se vad det leder till...

Du nämnde för mig att du bor på andra sidan gatan från Stor, vad förutom avståndet ser du som fördelarna med vår studio?
Ja, avståndet har spelat en stor roll för mig, då jag är alldeles för lat för att ta mig över halva stan för att behöva packa en order, haha. Jag ser studion från mitt fönster, och jag kan slänga på mig jackan och vara där på 2 minuter. Jag hade allting hemma i flera år och det skapade extremt mycket stress när jobbet fanns tillgängligt hela tiden.

Sedan tycker jag att det är kul att vara del av en gemenskap med så många andra kreativa människor – jag har redan träffat folk jag samarbetat med på olika sätt. Det är också kul att kunna göra events ihop, som när vi hade studio-loppis och jag kunde passa på att ha utförsäljning av gamla kollektioner. Jag är jätteglad att platser som Stor finns!

Författare
Simon Folger