Sarah H.T. Olsson

‍Sarah Olsson är filmskapare, producent och manusförfattare som arbetar på sin regissörsdebut med dokumentärfilmen Black Angles. Sarah är även en av de personer som lade grunden för Stor Studios existens. Vårt samtal blir en inblick i en ständigt pågående process, i en övergång, en resa utan slutdestination.

Jag möter Sarah utanför Stor Studios nya lokaler på Palmgatan. Längst väggen tillbyggnaden står odlingslådor där jordgubbar, örter och sallad kan åtnjuta junisolen. Vi känner redan varandra litegrann Sarah och jag, men hur hon kom att bli den där personer som springer ut och in ur studion med en filmkamera över axeln har jag faktiskt ingen aning om. Jag bestämmer mig för att gå rakt på sak.

Att arbeta med film är en stor dedikation. Både som passion med också i form av tid och energi. Skulle du vilja berätta lite om din tidiga relation till film och vad som lade grunden för ditt intresse?

Jag älskar film. Jag har alltid varit en riktig film-nörd i den bemärkelse att jag tittat väldigt väldigt mycket på film. Tidigt var jag framförallt fascinerad av sci-fi och eskapism. Jag älskade till exempel Star Wars och Star Trek Voyager. Jag kunde se om saker igen och igen och jag blev nästan som besatt.

Just Trek Voyager är dessutom känt för att vara det sämsta av de olika Star Trek-serierna! Iden serien är besättningen helt utkastade i rymden och måste leta sig tillbaka till jorden.Dom kan inte kliva av skeppet och de måste hitta hem. Det fascinerade mig så himla mycket. Förstår du vad jag menar? (Jag förstår och vi skrattar i samförstånd)

Så när kom du på att filmskapande och berättande var något som även du kunde ägna dig åt?

Det tog ganska lång tid innan jag faktiskt började göra film själv... Jag flyttade till Malmö2012 för att studera media och kommunikation på Malmö högskola. Jag hade nog i bakhuvudet att jag egentligen ville göra film, men jag tänkte också att utbildningen kunde vara en ingång till det. En bra grund. En fot i båda världar. Men sen började det gå upp för mig att utbildning i själva verket inte garanterade ett spännande eller kul jobb.

Så jag hoppade av efter 1.5 år, I dodged that bullet och sökte istället praktik på ett litet produktionsbolag som heter We have a plan i Malmö. Det var första gången jag gjorde något med film. Min dåvarande pojkvän gjorde praktik på ett av deras projekt så jag hade fått lite insikt på det sättet. Men jag minns framförallt att det kändes jätte-jättestort att komma in i filmvärlden. Året efter det sökte jag in till filmlinjen på Skurups folkhögskola och blev klar där efter två år, 2017.

Och nu sitter vi här. Om jag har förstått historien rätt så var du en av de som lade grunden för Stor Studios existens efter dina studier. Skulle du vilja sammanfatta den resan lite?

Vi var ett gäng som hade gått på Skurup tillsammans, vi ville göra film och fortsätta hålla ihop, vi tänkte att det nog skulle vara bra om vi kunde hitta en plats där vi kunde skapa tillsammans. Och Adam (initiativtagaren till Stor) hade börjat åka runt och kollat efter lokaler i Malmö och fastnat för Idunsgatan 6. Han var väldigt nyfiken på den adressen.

Så en dag stannade vi utanför och knackade på och det visade sig vara en biodlings-förening som var påväg ut. Vi fick ett namn och ett nummer och resten är historia.Personligen var jag ganska skeptisk inledningsvis. Jag tror att det är min grundinställning.Jag var inte som Adam som såg direkt vad det här kunde bli.

Men sedan dess har resan verkligen varit skitkul. Det var kanske inte så mycket en period av att satsa på filmskapandet utan det blev istället mycket fokus på studion och att få allt att gå ihop. Vad ska vi göra med 400 kvadratmeter liksom? Jo vi behövde fylla lokalen och det gjorde att det kom in massa kul folk. Därefter har det gått från en grej till en annan.Mycket engagemang. Mycket do-it-yourself-anda.

En stunds tystnad. Vi tittar ut över den nya lokalen. Här är alla platser inte fyllda ännu. Alla väggar och dörrar är ännu ej på plats. Det är nytt, det är pågående. Jag slås av insikten att platser som dessa aldrig blir fullständiga. Studion anda är ung liksom andan av de kreatörer som fyller lokalerna. Och vad hade platsen varit utan dem?

Låt oss återkomma lite mer om dig ge. Berätta vad du har för förebilder i ditt filmskapande och berätta gärna om något som inspirerar dig?

När det kommer till sci-fi så är det nog att man kan se vad människor tänker på när det kommer till framtiden. Det är fascinerande. Vad tror vi kommer hända framöver? Vad är våra öden? Och just nu är det ju så jävla dystopiskt. Allt som görs nu handlar om jordens undergång. Det hade varit riktigt kul att göra positiv sci-fi som ändå går på djupet.

När det kommer till förebilder så älskar jag Andrea Arnold som gjort Fish Tank och American Honey. En annan person som dyker upp direkt är Shane Meadows som gjortThis Is England. Dom är såklart väldigt olika men det dom har gemensamt är att de ändå gör någon slags socialrealism. Det är ofta arbetarklasskildringar där man kommer väldigt nära karaktärerna och man ser historien utspela sig från karaktärernas perspektiv. Det inspirerar mig och det är jag också intresserad av att göra.

Jag vet ju att du just nu arbetar med en dokumentärfilm tillsammans med Gilda Naumanen. Vill du berätta lite om den filmen?

Vi hörde talas om Black Angels som är en grupp kvinnliga bikers i Skåne som kör begravningskorteger. Det lät direkt intressant och vi fick massa bilder i huvudet. Så vi träffade Katarina som driver både den gruppen och en begravningsbyrå, detta var i början av 2019.

Katarina berättade för oss om Staffan, en person som kom in för att planera sin egenbegravning och som älskar motorcyklar. Oväntat nog, eller kanske inte så oväntat när man väl lär känna både Staffan och Katarina, utvecklades en nära vänskap och det är denna vänskap och deras resa som utgör själva kärnan i filmen.

Och hur fungerar det att regissera tillsammans med Gilda?

Det är såklart väldigt speciellt att jobba så tätt tillsammans med någon annan. Men BlackAngles är min regidebut så det har också varit väldigt lärorikt att göra det tillsammans med någon annan. Man stöts och blöts och jag är jätteglad för det samarbetet.

Det är många som känner sig ensamma i sitt filmskapande rent generellt och när det kommer till dokumentärfilm som normalt stäcker sig över en väldigt lång tid så tror jag det är extra viktigt att ha någon annan tätt intill sig som kan hjälpa till att peppa. Man kan liksom växla lite i sina toppar och dalar. När någon är trött tar den andra vid.

Vad ser du fram emot nu?

Till hösten skall jag börja plugga en manusutbildning! Jag är sjukt taggad. Då kommer jag skriva för fiktion och jag har börjat utveckla en kortfilm i skräckgenren. Flera av de skräckfilmer som kommit ut under de senaste åren är otroligt inspirerande. Det är inte bara skräck-skräck, det är också bra film.

Jag önskar Sarah lycka till samtidigt som någon annan på studion får ett glädjebesked över mail. Vi ansluter till firandet. Projekt startar och slutar. När en dörr stängs öppnas en annan. Vissa dörrar har ännu inte monterats och andra plockas bort. Precis som för besättningen på Stark Trek Voyager är ingens destination förutbestämd. Är det inte spännande?

‍